Vi har spenderat mycket tid nere på golvet idag. Finns det något Ian avskyr så är det att ligga på mage och det börjar oroa mig lite eftersom att han inte får någon riktig chans att träna på att börja krypa om han inte ligger fri på golvet. Vad jag än försöker med (att sitta bredvid, att ligga på mage bredvid jag också, ha fullt med leksaker runtom honom) så tycks det inte fungera. Många säger: Ja men det är bara att låta honom ligga, så vänjer han sig. Men det är väldigt svårt att låta honom ligga när han oftast efter 5 sekunder börjar gråta och gallskrika och när det faktiskt är rätt uppenbart att han inte vill. Det må hända att han vet att jag kommer ta upp honom och därför har han lärt sig att börja gråta för att jag ska "göra något åt saken" men fortfarande är det inte roligt alls när han lägger ner huvet rakt i golvet och skriker, förr eller senare måste han ju få komma upp. Så jag vet inte. Det är väll bara att fortsätta små stunder fast ofta. Lite jobbigt när man hör om andra bebisar som älskar att ligga på mage och pillra med leksaker. Min lilla snuttis tycker nog att det är kul, tids nog. Just nu är det roligare att sitta i mammas och pappas knä och leka med leksaker eller leka med leksaker i gåstolen.

Nu har Ian ätit upp all nerfryst köttfärssås som jag gjorde härrom veckan. Den var inte så populär i början, tror att det var vitlöken som var för "häftig" i smaken för honom. Konstigt nog så älskade han den idag, så han kanske behöver lite tid för att lära sig att tycka om saker och ting. Kanske är så för allas bebisar? Med tanke på detta ska jag koka potatis åt honom lite oftare, för det är något han verkligen är nära på att spy utav.

Ni skulle förresten ha hört Ian skratta förut. Jag har nämligen läsglasögon som jag inte har använt på ett tag, och när jag satte på mig dom så var jag jätterolig tydligen. Han var helt i extas och han försökte ivrigt rycka av mig dom. "Mamma ska inte ha glasögon!" typ.. Det är jävligt kul att märka av Ians personlighet, vad han tycker är kul och vad han tycker är mindre kul. Vissa bebisar kan ju exempelvis se helt stenallvarliga ut när någon i omgivningen slår sig eller ramlar eller något, men Ian - han asgarvar. Samma sak när Hugo hoppar upp på mig så att jag får ont någonstans eller om vi skäller ut Hugo. Skadeglädje eller? Haha.

Snart slutar pappa Chrille och då har vi inga som helst planer men däremot har vi massa disk som ska bort idag. Det är måndagsplanen! Tills dess att Christian är hemma så ska vi bara sakna honom. Ian sover dock, så jag får väll sakna honom i min ensamhet..