Idag behöll jag min lillkille hemma. Vi har haft en gos morgon med mys i soffan och god mat i form av lax gratäng med spenat. Medan Ian sov middag passade jag på att träna med FIRM's fatburner video, unnade mig en lång dusch istället för att ta itu med disken från hela gårdagen och från idag - tar det sen istället.

 

Nu sitter vi med en låda fylld med leksaker i soffan och Ian bläddrar runt i sin nyaste bok han fick från Goboken (bokklubb som vi är med i) "Willes djurbok" med massa roliga djur som han glatt pekar på och säger "Dää-Dääää-Dää". Då och då kastar han ner sin badboll på golvet och tittar på mig med stora ögon och säger "Dääääää" och pekar på den. Om jag inte plockar upp den med en gång så kommer fejk-gråtet. Älskar dig ongen min!

 

Här kommer lite bilder från igår och idag. Hoppas att de inte är alltför enformiga, hade svårt att välja bland alla bilder så jag tog allihopa..

 

 

Det har gått kanon att lämna honom på dagis de tre senaste dagarna. Han har gråtit ganska ordentligt vid lämning och 20 minuter efteråt men han har sedan lugnat ner sig och varit på gott humör. Han har suttit mycket i knät på L (en personal) som är den han i nuläget tyr sig till. Stundvid går det bra att vara nere på golvet att leka men om han känner sig minsta osäker vill han upp till L. Men han är nere och "leker" mer och mer för varje dag som går, speciellt om det finns bollar i närheten, även personalen har lagt märke till hans kärlek till bollar. Han sparkar så fint på dom. Framtidens Lionel Messi!

 

Idag går grabben till 14.00 och jag spenderar min tid till att städa. När pappa Chrille kommer hem ska vi iväg och storhandla.

 

Vi hade som sagt höga förväntningar på första inskolningsdagen och var där 10 minuter innan avsatt tid för att det kröp i benen. Vi hade lite problem att hitta till rätt avdelning men vi mötte på ett till par med två barn som skulle inskolas på samma avdelning som Ian och vi tog följe runt förskolan för att hitta rätt.

Väl inne och efter att ha hälsat på alla så gick dagen som på räls. Vi fick träffa de tre fröknar som Ian kommer att ha samt träffa några barn från Ians avdelning. Det gick ut på att vi skulle vara med under en helt vanlig dag på förskolan och bara finnas som ett stöd för Ian när han kände sig osäker. Visst hände det under de tre dagarna vi var med honom att han blev lite osäker och tittade till oss men både jag och Chrille tyckte att han var över förväntan utåtriktad och brydde sig inte allt för mycket om att vi satt en bit bort och iakttog honom. Tredje dagen var ju helt klart bäst, för det byggdes upp frågor i huvudet när man väl hade kommit hem från dag 1 och dag 2 - så man hann att memorera och fråga på, varför de gör/inte gör på vissa sätt.

Jag tycker att avdelningen verkade jättebra och förskolan är väldigt fin och fröknarna är så snälla och tydliga, inte minst så avgudar jag Ians nya kompisar. M och Ian var nästan jämngamla och var jättegoa tillsammans precis som den lite äldre tjejen, E, som tog hand om Ian mest hela tiden. Hon gosade med honom, gav honom leksaker, höll honom i handen (så gott det gick med tanke på att Ian inte ville hålla), och klappade honom på huvudet.

 

Givetvis var ju inte allt gröna skogar som med allt annat och med risk för att låta som att jag är en sån där mamma som tror att mitt barn är världens mittpunkt så känner jag mig fortfarande inte 100%igt säker, det finns saker som jag inte riktigt förstår - såsom varför de låter de stora barnen cykla runt i dunderfart exakt överallt ute på gården när det finns ettåringar som inte riktigt är stadiga på benen och som inte riktigt har samma förmåga att tänka på att de ska se upp, precis som att de inte tänker på att se sig för vid ett övergångsställe. Men jag har framfört min oro över att Ian ska bli påcyklad av större barn, som faktiskt hade "tävling" om vem som kunde köra snabbast, när vi var där (och det gick fort..) och de ska så gott de kan skydda honom lite extra för detta och det tycker jag verkligen är fint av personalen att ha överseende med.

 

Imorgon är det dags för mig att cykla Iväg med Ian till förskolan för att lämna honom där i fyra eller fem timmar. Det kommer göra ont i mitt mammahjärta att lämna honom och jag kommer nog vara på helspänn ända tills han får komma hem men det ska bli härligt att få lite gjort här hemma under tiden. Jag har några ärenden att uträtta och en lägenhet som behöver upputsning!

 

Gårdagen bjöd på en barnfri morgon och eftermiddag med en tripp till Deje där vi fiskade i ett tjärn som krävde fiskekort. Det var alltså inplanterad fisk. Men vi fick inte med oss någon hem tyvärr. Det nappade lite dåligt, så vi skulle antagligen ha varit där antingen lite tidigare på morgonen eller senare på kvällen. Ingen bra tajming, men det var skoj.

 

Efter att vi kommit hem igår och hämtat Ian hos sin mormor och morfar åkte vi till Ians farmor och farfar och fick kika på vad som blev köpt på Ullared till oss. Stort tack för allt! Nu är man redo för den kommande vintern.

__

 

Idag är det den sista dagen innan Ian börjar på inskolningen på dagis.

När jag tänker tillbaks på min tid som föräldraledig kan jag ibland tycka att jag borde gjort saker och ting annorlunda. Jag borde ha hittat på mer saker, tagit för mig mer och kämpat för att utöka vår vänskapskrets så att man kanske hade haft ett större nätverk - men det är ju långt ifrån försent - det är ju nu det börjar på riktigt. Och imorgon, när man får se alla småbarn så kommer man veta att de antagligen kommer att vara Ians barndomskompisar och ha mycket kul med varandra. Kanske komma på varandras födelsedagskalas, kanske bli varandras bästakompisar även när de blir äldre. Man vet ju aldrig. Det första mötet kommer betyda så mycket och det är väldigt skoj nu när både jag och Chrille ska vara delaktiga samtidigt.
Just nu känns det iallafall bara bra att Ian ska få börja på dagis. Han är väldigt redo för det rent mentalt.

Och trots att det blir väldigt stora förändringar hädanefter så vet jag att det kommer vara positivt.

 

 

Det var, som ni kanske förstod, ingen bra dag igår. Både Ian och jag var trötta + att Ian har blöjeksem som vi har behandlat med inotyol som inte gått bort, ringde bvc igår och fick reda på att han med 110% säkerhet har fått svamp (som är följden av blöjeksem som inte går bort) och nu har han fått annan kräm som han ska ha i flera veckors tid.

 

Hur som helst så var han plågad av trötthet, blöjeksem/svamp, tandvärk (3 tänder påväg upp) och som om det inte var nog ramlade han med läppen på kanten av en kartong så han filé:ade mungipan så det i princip sprutade blod. Jag själv mådde inte direkt prima. Jag hade hjärtklappning och huvudvärk utan dess like men när jag idag vaknade och insåg att det var vackert väder, att jag hade fått sova ostört och att huvudvärken han släppt en aning känner jag att dagen har många fina saker att erbjuda.. såsom städning. Hehe.

 

Imorgon är det dags för en pokerkväll med våra vänner Sara och Marcus. Ska bli så spännande att få se Saras bebismage. Jag tror att hon är i vecka 32 (rätta mig om jag har fel, Sara?) och snaaart är det din tur att bli mamma och Marcus tur att bli pappa.

 

 

 

__

Idag är jag helt stendöd pågrund av natten som varit. Förstår inte hur stackars Chrille orkar hålla sig vaken på jobbet för natten har varit hemsk sömnmässigt. Ian har sen några dagar tillbaks inte velat ta sin napp nattetid, vilket resulterar sig i att han sover oroligt och vaknar stup i kvarten. Antagligen för att tänder är pågång.. Han har 3 stycken som är påväg upp och han är väll känslig i munnen just nu.

 

Igår kväll, redan vid 10 tiden började han gråta och skrika, ända fram till 00.00 då vi la oss. Efter att ha vaknat 2-3 gånger under en halvtimmes tid gick jag upp för att titta om han hade feber, men det hade han inte. Så vi la oss igen. Och visst började han skrika snart igen. Inte nog med detta - då vaknar något av barnen (kanske 10 år) som bor ovanför oss och han var vansinnig och började skrika och härma efter Ian. Sedan stampade han i golvet och gick runt och skrek i en kvart. Trevligt va? Nejmen, för det första så kan man ju inte ro för att ens barn är ledset, och Ian kan ju inte ro för att han inte kunde sova och att han grät - förstår dock att det måste vara jobbigt att höra någon annans barn på natten, men då gör det ändå inte Ian något gott att lyssna på stampningar och skrik. Då vaknar han ju och blir ledsen av det också. Nu är vi trötta iallafall!

 

(Ian igår när vi var på Parkleken)

Trots att han ser ganska oberörd ut på bilderna hade vi faktiskt väldigt kul. Han skrattade så han tjöt när jag sprang och körde honom på den där cykeln. Han pekade och dirigerade över vart jag skulle åka. Givetvis i de djupaste vattenpölarna! Min goooooooooding.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyss kommit hem från Mariebergsskogen där jag och Ian har spenderat vår förmiddag.

Ian trippade omkring själv och var hur glad som helst. Det första han gjorde var att klättra upp på "trappan" med min hjälp (så att småttingar kan se över staketet) och tittade på grisen Ofelia. Där stod vi länge eftersom att Ian vägrade gå, däremot satte han sig på huk typ tusen gånger och plockade upp kottar som han försiktigt la in till grisen. Han pekade och sa: "Hugo".. Haha. Allt heter Hugo.

 

Något annat som var väldigt populärt var getterna som fanns i klapphagen. I klapphagen får getterna gå fritt, man får klappa och kela men på getternas begäran såklart. Vi var där en gång när Ian var några månader och då var han för liten för att klappa.. Men då hade jag faktiskt en get i knät. Denna gången höll de sig på andra sidan av deras teritorium och Ian envisades om att han skulle klättra över till dom fast att man inte får. Sa till flera gånger.. men han ville så gärna. Tillslu, efter att ha blivit nerburen av mig flera gånger från att klättra över till getternas egna ställe, blev han super-stönig och la sig pladask på backen och började grina. Envis grabb man har! :)

 

Getterna blev snart bortglömda och vi surrade omkring där och lunchade med korv och bröd från kiosken.

En helt underbar mor och son dag.

 

Nu är det dags att göra rent våra gummistövlar.

 

 

Igår efter att Ian hade sovit middag upptäckte jag att Ians läppar var väldigt uppsvullna.

Orolig som jag blev ringde jag till 1177 och fick prata med en sjuksköterska som sa att han behövde en akuttid till vårdcentralen. Blev kopplad och fick en tid. Ringde till Christian som kom på störten.

Väl på vårdcentralen fick vi verkligen ingen bra hjälp.. Innan hon skulle skicka hem oss hade hon ännu inte ens tittat honom i munnen. Så jag fick säga "Meeeen, ska du inte titta i hans mun så att han inte är uppsvullen i halsen eller på tungan?" .. svaret blev något mumlande med: "Det blir nog inte så lätt!", "Då gör jag mig nog ovän med honom.." Precis som att Ian eller vi brydde oss speciellt mycket om vad Ian skulle tycka om henne.

 Antagligen en allergisk reaktion på något som vi inte har en aning om. Han har inte ätit något som han inte ätit förut. Däremot ska vi sluta ge honom något som kan innehålla spår av nötter, dels för att det KAN vara det och dels för att jag är nötallergisk. Jag var inte det som barn, men nu förra året skulle jag äta något med nötter i och fick världens rethosta och klåda i halsen.

Hur som helst så blev han bättre igår kväll. När han la sig hade svullnaden lagt sig.
Men idag när vi gick upp imorse så såg han återigen ut som Angelina Jolie i käften.. Galet.
Vi åkte iväg till vårdcentralen igen och fick rådet att bland annat byta nappar och flaskor och låta bli att ge honom vissa saker. Han kommer antagligen vara svullen från och till i ca en vecka.

Min anka imorse..