Vi fick en tid snabbt efter att vårdcentralen kontaktades. När vi kom in så hade han redan hunnit spy flera gånger i väntrummet, men ändå kändes det som att man inte blev tagen på allvar när kärringen åter och åter igen förklarade att det är skillnad mellan "spy" och "spott". Om vi säger att han spyr så spyr han ju! Det enda kärringen gjorde var att ta ett halsprov (!?) trots att vi berättade för henne att han inte är förkyld, och inte hostar o.s.v.

Inte tog hon något blodprov som vi alla trodde att hon skulle eftersom att vi funderade på om han har någon infektion, det vore ju mer sannorlikt än att han skulle spy av streptokocker. Hur som helst så hade han såklart inte streptokocker och vi ska avvakta ännu mer, hela helgen till på måndag eftersom att han inte är slö och antagligen inte har gått ner i vikt (men inte vägde hon honom ens så att han inte förlorat vikt var en slutsats hon drog när jag sa att han inte hade gått ner sist jag vägde honom, men att det var innan han började spy). Sen kläcker hon: "Jag har ett barnbarn som är 1 år som spyr då och då också, så det är normalt", precis som att vi som föräldrar inte känner när något är fel. Han spydde aldrig ända till en speciell dag för två veckor sedan, har spytt mycket varje dag sen dess och nu spyr han upp allt han äter och dricker - väldigt normalt. Irriterade med folk som alltid ska jämföra sjukdomar o.s.v. med sina barn/barnbarn.. varje barn är olik den andra och föräldrarna är dom som känner barnet bäst och vet när något är fel. "Grannens benbrott hjälper inte min huvudvärk" säger jag bara.

Om Ian inte får hjälp på måndag så brakar helvetet lös, det kan jag lova.

Jag tänker inte låta honom spy såhär mer eftersom att jag vet att allt inte står rätt till.

Idag kom ju mina föräldrar hit för att passa Ian medan jag stack iväg i en timme. De kom redan efter att Ian fått sin lunch och en timme efter att han hade ätit så började spyhärvan, igen. Han har hållit på och spytt i snart två veckor och det går inte längre att förneka att något är fel. Imorgon ska barnmottagningen kontaktas och jag hoppas på att få komma med honom väldigt snart, för jag är så orolig över honom. Idag har han inte kunnat hålla något nere, och så får/ska det inte vara.. Kommer fan inte kunna sova inatt!

Christian kom och hämtade mig förut efter att jag var "klar" och efter att ha gått in och handlat grillkorv, ännu en pro viva och en haklapp så åkte vi hem. Nu ska Ian snart sova, men tills dess så myser vi i soffan. Därefter ska det bakas kladdkaka, som tur är så tycker jag inte om det så mycket så jag håller nog igen..

Nu sticker det i fingrarna på mig! "Name It" är mitt favoritmärke på barnkläder och Ian har såklart massa kläder därifrån. Nu har deras sommarkollektion kommit ut och det finns så mycket fint att jag inte har en aning om vad jag ska planera att beställa åt honom. Deras kläder är så sjukt härliga!

Detta är några plagg som Ian måste äga så småningom

Sedan har vi ju lite andra godingar från bland annat Lego wear

Dessa söta gummistövlar från Cupcake

Efter att vi grillade fläskfilé här hemma igår så åkte vi hem till syrran och spenderade kvällen där. Vi åkte hem strax efter sju då Ian var väldigt trött.

Idag sov Ian länge (till 9.00) och i samma veva ringde jag till BVC för att berätta att Ian fortfarande spyr till och från om dagarna. Sköterskan tror att det beror på att magfloran är ur balans, då kan det alltså bli såhär. För att försöka ta reda på om det kan vara så, så ska jag köpa hem Pro Viva till lillen. Får verkligen hoppas att det blir bättre då, för annars måste han till farbror doktorn.

Nu har vi precis ätit en sen megafrulle i form av smörgås i ugnen med tomat och oregano, gröt och apelsinklyftor. Får nog skjuta på lunchen en timme idag. I eftermiddag ska jag till Laserteamet i detta vackra väder!

Av denna bild kan man konstatera att han börjar bli långhårig :-D

Hoppas att alla hade en bra påsk igår. Det hade vi! Det enda var väll att  syrran inte var med annars var den felfri. Ian var vaken ända till 21 och sen fick vi lov att åka hem eftersom att han blev gnällig. Lillknodden kröp omkring mest hela tiden och tyckte att det var roligt att få göra det. Han intog sin plats vid tv-bänken där han stod stora delar av kvällen. Nu när han tycker att det är roligt att vara på golvet så ser jag ingen anledning till att tvinga honom att bli buren på eller att sitta i knät - vi satt med honom på golvet, lekte och kelade och det dög väldigt bra, men om vi försökte resa på oss blev det ledsamt.

Imorse testsatt Ian sin nya fottölj i sitt rum, omtyckt vad det verkade som. Nu är det dags att trösta lillen som är övertrött. Det har varit en lång dag i hundgården.

Imorse satt vi tillsammans i köket och åt frukost. Ian fick sitt ägg direkt efter frukosten eftersom att han ändå får ett ägg hos sin mormor imorgon. Ägget var fyllt med majskrokar och en yoghurt. Han var nöjd som få, men det blev uppätet ganska snabbt.

Sådär ja! Nu har jag äntligen avslutat min dammsugning och smörjt Ian med idomin salva i knävecken. Han har varit röd ett par dagar nu. Röda veck är inte allt han har nu för tiden. Han flyger och far överallt så han har bulor och blåmärken lite här och var, man kan ju undra vart jag håller hus egentligen men sanningen att säga så sitter jag bredvid, men han är ju så oförutsägbar - rätt vad det är så trampar han snett, då blir det gråt/skrik nån sekund och sedan är det glada miner igen. Jag är så imponerad över hur mycket Ian har lärt sig på kort tid. För bara någon månad sedan vägrade han ligga på mage, han blev skogstokig. Nu ålar han, ställer sig upp, går längst med möbler, sätter sig upp själv.. Ja, alla dom där grejerna som jag trodde att han aldrig skulle börja göra eftersom att han hatade att ligga på golvet. Idag ställde han sig på alla fyra och började drutta iväg några kryp-tag, han tittade bak på sina ben samtidigt och det gick rätt sakta först. Men sedan var det precis som att han tänkte "Jaha, det var såhär man skulle göra.." och så var blicken framåt igen och då gick det undan.. Så man kan säga att han kröp, men sedan tröttnade han och började åla igen. Han kan om han vill, men jag tror att han är nöjd med ålningen för tillfället.

Måste även skriva att jag och Ian hade världens gulligaste stund förut. Ian stod vid vardagsrumsbordet och hade på sig sin mössa med kepsen ovanpå. Han tog tillslut tag i kepsen och ryckte av den - mössan hamnade då högt upp på huvudet och öronen stack ut, han såg mest ut som en blandning mellan en galen kock och Toker från Snövit. Jag kunde inte hålla mig utan fick ett litet skrattanfall och tydligen smittade det av sig, för Ian började också skratta, så mycket att han var tvungen att sätta sig på rumpan ♥

Nu tar vi kvällen här hemma. Funderar på att lägga mig nu samtidigt som Ian. Imorgon väntas besök av min bror med familj, det betyder alltså att det lilla charmtrollet Vidar kommer hit! Det kan man ju inte vara annat än lycklig över. Imorgon ska det bjudas på riktig lyxmat i form av korvstroganoff. Sånt är livet! Men vi gillar't och då duger det.

Ska snart ringa ett samtal men innan det ska jag avnjuta en dusch nu när Ian precis somnade om. Det har varit en gråtig natt så det är inte konstigt om han är trött. Om allt går som det ska så ska vi testa att gå till Västerstrands Kyrkan nu på förmiddan där dom har Öppna Förskola. I eftermiddag ska jag till Laserteamet och behandlas.

Här kommer lite bilder från lekstunden imorse

Ian väger vid 8½ månad 10,8kg och det är helt efter hans kurva vilket är bra. Hade tippat på att han vägde 12, men det känns som att han väger tillräckligt ändå och BVC-sköterskan var jättenöjd med det, så då är jag också det. Frågade lite om varför Ian kan tänkas vara så grinig och gråtig nu för tiden, fick då som svar att han kanske är uttråkad, och det är något jag aldrig har tänkt på att Ian skulle vara då jag och Christian leker mycket med honom, det är ytterst sällan vi bara sitter hemma och ugglar en hel dag. Han är alltid sysselsatt liksom. Läste lite på nätet och det känns mer troligt att det är separationsångest (separationsfasen överhuvudtaget) som han har kommit in i. Åldern stämmer ju, och om man läser på forum om barn med separationsångest så passar allt in på Ian.

Förstår bara inte varför jag fick till svar att han är uttråkad, snarare än att han har separationsångest. Jag och Christian har det väldigt jobbigt med att han är så mammig. Dels är det ju inte så roligt för Chrille eftersom att han alltid vill vara med mig och om Chrille har honom och Ian råkar få syn på mig (om jag t.ex. grejar med tvätten) så får han världens panik och skriker ända tills jag tar honom. Som tur är så förstår ju Christian varför han är så nu för tiden. Men det blir även jobbigt för mig, jag får ingen chans att riktigt slappna av eller få lite distans. Efter att ha läst massa idag om separationsfasen så har jag förstått att allt man ska göra är att visa sin kärlek, visa att man finns där och att man hör honom/ser honom när han är ledsen. Han vill ju bara försäkra sig om att man är där och att man inte försvinner någonstans. Har funderat på varför han är så lugn när man är hos våra föräldrar, men det har att göra med att han inte har samma band till dom som han har till oss. Det är oss han vill/behöver testa, vi är hans trygghet. Det är så sött att han testar vår kärlek för honom och nu när jag har läst om det så kan jag nog hantera det på ett bättre sätt än innan. För jag kan ärligt säga att det har varit en jobbig vecka eller två med massa, massa skrik. Älskar min lillknodd mer än någon kan föreställa sig!

Vi stannade hemma igår trots allt men han spydde ingenting efter middagsmålet och var sig lik.

Tidig morgon som vanligt. Han vaknar 90% av gångerna när Christian går upp för att åka till jobbet och sedan står han där i sängen och gråter och vill upp. Brukar då bära över honom till vår säng och gosa lite, men det brukar bara duga en liten stund så tillslut får vi gå upp och slå på tvn, som vi alltid brukar göra på morgonen. Sedan är han oftast trött igen och behöver sova en timme till. Känns som en trevlig rutin va? Han vaknar för att få upp mig och sedan somnar han om, busonge.

Här ska vi käka frukost vid 9 och sedan göra oss klara för att gå en promenad bort till BVC. De har fri vägning på tisdagar och idag är det dags för honom att vägas och mätas. Tippar på att han ligger runt 12 kg och 80 cm. Får se om jag är nära i gissning.

Efter gårdagen så spyr Ian ganska ofta. Det började med att han spydde igår hemma hos mina föräldar några timmar efter att han ätit mat. Jag hade då lagat en fisk-gryta, inga konstigheter. Han har ätit den grytan flera gånger och han älskar den. Han spydde som sagt flera gånger hos mamma, en stor pöl inne på ICA så Chrille fick gå och säga till personalen. Och nyss kom det spy igen, flera gånger och han åt mat som vanligt vid lunch. Får hålla tummarna för att det inte är magsjukan. Han är lite risig i magen också, så..

Om Ian är skapligt pigg när Christian har slutat så ska vi åka och hämta upp en fotölj hos mina föräldrar som Ian ska få ha i sitt rum. Det är en svart fotölj med bytbar klädsel. Annars blir kvällen lugn med matlagning och film.

Vi ska få förmiddagsbesök av Ians moster idag. Hon kommer hit och ska kolla på lite gamla kort som mormor haft hos sig. Inför detta hade jag tänkt att dammsuga men lillkillen bestämde sig för att somna om just idag utav alla dagar, så jag får snällt vänta tills han har vaknat. Han ligger i fosterställning och ser allmänt harmonisk ut. Jag är ohyggligt tacksam över att han inte har behövt äta nattetid den senaste veckan, så förhoppningsvis spinner det vidare i samma spår.

Vi låg och drog oss en stund imorse men nu är vi äntligen uppe. Direkt när jag la ner Ian på golvet efter att ha bytt hans blöja och satt på honom sina kläder så kröp han för första gången flera meter. Ända från hans rum till köksöppningen. Det gick lite stappligt och sakta, men han såg väldigt stolt ut. Därefter la han sig på magen och så började han åla sig igen.