Igår blev vår lilla panda 7 månader! Tänka sig att vi har haft 7 hela underbara månader med honom redan, tiden drar iväg snabbare än vad man hinner med. Ian utvecklas så mycket nu och jag förvånas ständigt över saker han gör. Nu är han mest för att försöka prata, han babblar väldigt mycket och det är hur kul som helst. Han försöker även komma på hur man ska krypa, men ålar sig mest för att ta sig dit han vill (oftast för han sig själv bakåt). Det är så härligt att han äntligen börjar uppskatta att ligga på mage, även om det är allra mest bekvämt att bli buren på eller springa i gåstolen.

Idag har anticimex varit här och besprutat så jag och Ian har spenderat eftermiddagen hos min mamma, där även Johanna (brorsans tjej) och deras lille Vidar var. Tyvärr är vi dygnförkylda och kunde inte gosa med Vidar men att sitta på avstånd och betrakta en liten gick lika bra. Fattar inte att Ian har varit i samma storlek som Vidar.

Kvällen tillbringades hos svärföräldrarna där vi även åt skräpmat (kebabsallad är väll skräpmat?) och umgicks tills vi var redo att åka hem. Vårt sovrum var det enda rummet de inte sprutade i eftersom att Ian skulle sova här inatt. Direkt när vi kom innanför dörren så somnade han till min förtjusning tillsammans med en flaska välling i sin säng, och nu ligger jag här med två snarkande grabbar.