Vi fick en tid snabbt efter att vårdcentralen kontaktades. När vi kom in så hade han redan hunnit spy flera gånger i väntrummet, men ändå kändes det som att man inte blev tagen på allvar när kärringen åter och åter igen förklarade att det är skillnad mellan "spy" och "spott". Om vi säger att han spyr så spyr han ju! Det enda kärringen gjorde var att ta ett halsprov (!?) trots att vi berättade för henne att han inte är förkyld, och inte hostar o.s.v.

Inte tog hon något blodprov som vi alla trodde att hon skulle eftersom att vi funderade på om han har någon infektion, det vore ju mer sannorlikt än att han skulle spy av streptokocker. Hur som helst så hade han såklart inte streptokocker och vi ska avvakta ännu mer, hela helgen till på måndag eftersom att han inte är slö och antagligen inte har gått ner i vikt (men inte vägde hon honom ens så att han inte förlorat vikt var en slutsats hon drog när jag sa att han inte hade gått ner sist jag vägde honom, men att det var innan han började spy). Sen kläcker hon: "Jag har ett barnbarn som är 1 år som spyr då och då också, så det är normalt", precis som att vi som föräldrar inte känner när något är fel. Han spydde aldrig ända till en speciell dag för två veckor sedan, har spytt mycket varje dag sen dess och nu spyr han upp allt han äter och dricker - väldigt normalt. Irriterade med folk som alltid ska jämföra sjukdomar o.s.v. med sina barn/barnbarn.. varje barn är olik den andra och föräldrarna är dom som känner barnet bäst och vet när något är fel. "Grannens benbrott hjälper inte min huvudvärk" säger jag bara.

Om Ian inte får hjälp på måndag så brakar helvetet lös, det kan jag lova.

Jag tänker inte låta honom spy såhär mer eftersom att jag vet att allt inte står rätt till.