Playdate

Vaknade ur en skön sömn lagom tidigt och bestämde oss för att åka in till stan för att träffa Elin och hennes barn. Ian var riktigt peppad inför bussåkandet och vill numera alltid sitta i ett säte, snarare än i sin vagn, under färden. Så var fallet även idag och vi tog den snabba vägen med endast 9 minuter i restid. Märkte att det räckte för honom innan han blev för uppspelt i bussen. Han skriker ju alltid "ÅK! ÅÅK BUSSEN" så fort bussen stannar och "JAAAAAAAAA!" när bussen sedan drar iväg, folk skrattar och tycker att han är söt. Han fick denna gång trycka på knappen själv och efter att han hade tryckt viskade jag: "Nu stannar snart bussen och då ska vi gå av". Då blev han helt vansinnig på busschauffören och pekade med sitt lilla lillfinger mot honom och skrek "STANNA BUSSEN!" tusen gånger efter varandra innan bussen stannade, och då menar jag bokstavligt talat skrek. En skrikig färd senare var vi framme där vi en gång bodde, vi gick samma väg vi gick förr där vi en gång bodde, promenerade mot samma vänner vi hade där vi en gång bodde. 
Jag blev trött, såpass trött att vi fick stanna hela två gånger innan vi var framme vid destinationen där Elin med barn väntade. Foglossningen tar kål på mig, den förstör mina dagar så otroligt mycket. Det räcker med att jag dammsuger 2 minuter så är jag förlamad de närmsta timmarna, såpass illa att jag vid nästa träff hos BM kommer att behöva tillfråga om möjligheten att få något hjälpmedel hem. Kryckor, rullator - vad som helst. Jag måste ha något att stödja mig på för att klara kvällarna. 
Vi kom fram tillslut och barnen lekte. Ian gungade, åkte kana helt själv och la grus i en snurrleksak. Han åkte även på en trehjuling. Älskar lekparken de har utanför Elin. Där finns det till och med personal för att skojsa till det med omgivningen, vissa dagar grillas det, det finns alltid massvis med roliga leksaker. Man behöver inte vara orolig för att ha tråkigt när man är där med andra ord. 
Runt lunchtid, efter att ha varit och handlat sallad, kom regnet som ett brev på posten. Vi traskade hem till Elin där barnen åt, gosade i soffan - iallafall Ian och Elins minsta - och tittade på tvn.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0