Igår började inte Ian på dagis förän 10.30 då jag jobbade eftermiddag som var väldigt kul.

Min rygg var däremot knäckt igårkväll och jag är så tacksam för att jag somnade relativt tidigt, jag lider ända in i sömnen med ryggproblemen som inte blir bättre av något. Det går att ligga i en viss ställning, säg en halv minut. Sen måste jag hitta på något nytt, och det är svårt att kombinera foglossningsbesvär med en myskväll framför tv:n. Det är synd, nu när vi tack vare min syster hittade serien "Homeland" som är jävligt bra, men sen har jag bra dagar också då jag nästan känner för att gå ut och springa i barkspåret.

 

Idag var dock inte en sådan dag. Ian lämnades på dagis med vagnen imorse, då jag tog en promenad med Hugo samtidigt som jag lämnade Ian, men under dagen förvärrades ryggbesvären såpass att jag var tvungen att cykla ner för att hämta honom och be personalen att hålla kvar vagnen över natten. Som tur är så är personalen urgullig och en av dom har själv varit sjukskriven för foglossning i ett helt halvår, så det känns på det sättet toppen, man är förstådd.

 

-

 

Min superduper kille hade iallafall varit "väldigt uppåt och produktiv" idag, enligt sin ena förskolelärare. Hon sa att han är så duktig och förstående nu när det är hela fem nya barn på avdelningen. Han tar plats och är påhittig men blir liksom aldrig någon belastning, utan snarare den som får med alla andra på lek. Det roliga är att min mamma har berättat (redan innan Ian föddes) att jag fick samma beskrivning av mina fröknar när jag var liten. Ja, han är ju inte bara sin fars son, han kan även vara lik sin mamma vilket är skoj att se.

 

Här är lillen när han kom hem och ville ha mellis. Idag bestod den av (på Ians begär):

- Macka (idag valde han prickig korv istället för ost som pålägg)

- Ett glas mjölk

- Fil och flingor med banan

- Färskpressad juice (på ekologiska apelsiner)

 

Han vet vad han vill ha, min prins..