Stökade ner lägenheten ordentligt igår efter att min pappa kom hit och lämnade lite flyttlådor. Har rensat för fullt i vardagsrummet och känner verkligen att vi inte ska få med oss mer än nödvändigt. I mina visioner vill jag ha luftig, rörlig och välvald inredning, med råd av Chrille som ofta påpekar att vi har så mycket grejer, och det har vi. Man är ju lite utav en samlare. Det är mycket som ska kastats, säljas och så - det innebär att vi behöver några nya grejer till nya lägenheten också. Som ett nytt soffbord, tvbord, hylla/byrå till hallen, några nya lampor o.s.v. men allt är redan utvalt med stor omsorg. 

 

Nu idag måste jag antagligen ringa ett samtal här vid 9.00 till VC då Ian inte kunde somna igår för att det kliade/gjorde ont i vänstra örat. Han var riktigt irriterad och blev sådär jättearg som han kan bli ibland. Då spänner han ögonen i en, med kisande blick.. Ofta svänger han med armarna och liksom vänder bort ansiktet och ser nästan äcklad ut, precis som att han inte står ut med att se en. Det är lite halvkul att se denna reaktion, speciellt när det är följt av att han går iväg och surar någon annanstans, när man sedan följer efter och fjäskar för honom så spelar han verkligen svårflörtad. Hur charmig är han inte?

Och man kan ju kanske undra vad vi säger/gör som får honom att bli sådär.. tja, det är inte mycket det. Men precis som sin mor och far, så har grabben temprament - det ligger i generna så att säga!

Det kan räcka med att man säger nej, i en vänlig ton. Då ska ni veta hur han kan bli när man ryter till. Man kan till och med få smäll. Jag fattar verkligen inte vart han har fått detta ifrån, men det kanske ligger i människans natur att man ska slå? Eller är det dagis han har blivit inspirerad ifrån?

För precis när han hade börjat dagis så hamnade han i någon härva där han skulle butta och dra i sin kusins kläder.. vilket han slutade med ganska fort.

 

Nu har jag fokuserat på negativa sidor men Ian har så många positiva sidor att jag knappt vet vart jag ska börja. Men när man ändå är inne på humör, så har han en enorm vilja att kramas och pussas. Han har några kusiner och tremänningar som han alltid ska krama på, oftast de som är i hans egen höjd. Detta har gått så långt att de ibland undviker att bli kramade, för efter första kramen ska han ha 10000 stycken till. En av Ians tremänningar ramlade omkull en gång när Ian skulle kramas och efter det är hon lite reserverad när Ian ska kramas. Stackarn.. haha. Han är den bästa ungen i hela världen. En mamma får säga så. Vad vore vi utan vår Ian?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har vi varit både ute, inne, nöere i källaren, pyntat