Hoppas att ni orkar läsa, för detta är viktigt tycker jag!

Jag hatar att åka buss och det har jag alltid gjort av massa anledningar. Bland annat för att folk glor så förbannat, tisslar och tasslar precis som att man vore både blind och döv, hostar och nyser utan en tanke på att hålla för, för att inte tala om hur otrevliga busschaufförer brukar vara, de brukar se till att man får trängas in i det minsta och härromdagen blev man verkligen behandlad som ett djur när busschauffören envisades om att vi visst fick plats med FYRA barnvagnar på rad samtidigt som det redan fanns typ 20 passagerare som stod upp. Tro det eller ej så var det folk som nästan satt i Ians barnvagn och som ursäktade sig efter att vi hade klivit av bussen. Inte för att det var deras fel men. En annan grej är att några chaffisar verkar ha svårt att förstå att man inte kan komma ner med en barnvagn när de står femtio meter från trottoaren och inte sänker bussen till någorlunda höjd.

Till saken. Jag brukar faktsikt aldrig klaga, trots alla dessa saker men idag fick jag nog. Det kom på en gammal och mycket sliten tant på bussen. Väldigt söt och kutryggad. Men ingen jävel vill flytta in sig så att tanten fick en sittplats. Det fanns ju liksom platser bredvid dom flesta! Sedan kom tanten fram till en sittplats som var upptagen av en medelålderskvinnas LILLA SVARTA HANDVÄSKA och tanten frågade artigt: "Får jag sitta här?" och då svarar hon det fräckaste jag har hört: "Finns det ingen annan plats åt dig i bussen?" Tanten såg förvånad och ledsen ut, sa inget och väntade en stund, men väskan fick lika förbannat stå kvar för kvinnan valde att inte flytta på den. Tanten fortsatte sin jakt efter en plats.

Men herregud liksom. Vad fan är det för fel på folk? Om det hade varit den medelålderskvinnans egen mamma så hoppas jag och tror att hon hade förväntat sig att någon skulle resa sig upp för tanten som knappast kunde stå upp. Vad är det med folk som bara bryr sig om sig själva och sin egen familj, precis som att andra människor inte är minst lika viktiga. Jag har ingen som helst respekt för sånt. Jag hatar inte mycket men jag hatar folk som är själviska och som bara håller hårt om det som intresserar dom själva. Ibland kan man försöka se till andras behov, andras glädje, bjuda på sig själv och iallafall låtsas att man lyssnar och bryr sig.

Jag brukar vara en sådan som håller käft och låter folk sköta sitt eget, men jag kunde inte vara tyst idag. Eftersom att jag redan stod upp så kunde jag tyvärr inte lämna plats åt tanten. Men eftersom att hon inte fick någonstans att sitta och bussen var påväg att åka iväg och hon redan hade "intagit" en ståplats, så sa jag till en tjej som satt och lyssna på musik på yttersta platsen att skuffa in sig så att tanten fick sitta, fick en gå-och-dö-blick men vem bryr sig. Ska man behöva säga till någon när jag vet att många såg vad som hände? Jag tittade ju runt och är alldeles säker på att de flesta såg vad som hände. Är det inte självklart att tanten skulle få sitta? Och hur kan man förneka en svag människa en sittplats när man själv är kapabel att stå eller flytta in sig, åtminståne flytta en väska? Sjukt är vad det är och något som också är sjukt är att chauffören som såg allt inte sa något. Fy.