Vid 11 månaders ålder är Ian en väldigt bestämd kille. Det har han alltid varit men nu är den personligheten så väldigt framträdande i och med att han tar sig fram själv och har börjat förstå att han faktiskt kan få som han vill genom att utföra några stunttrick som att börja gråta, banka och kasta huvudet fram och tillbaks och slå. Om jag exempelvis sitter med laptopen i mitt knä när han är vaken så kan ha få världens utbrott och ställa sig vid mina knän och ta tag i datorn och dra allt han kan för att få ner den i backen och samtidigt gråt-skrika. Allt går över så fort datorn är flyttad. Så fort han hör ett prasslande ljud kommer han i full fart och förstår ganska snabbt att det 90% av gångerna är något ätbart på gång. 

Ian är även en mycket myyycket stabil och äventyrlig och pigg kille. Är Ian glad, då är han verkligen glad så det sprudlar om honom - han kan charma världens bebis-hatare. Men är han sur, då bannemig får man veta att man lever. Jag trodde ett tag att alla bebisar var så som Ian men efter att ha pratat med två stycken förskolelärare som jobbar på Öppna Förskolan så säger de att de sällan ser så små barn med så mycket engergi som Ian har. Han har en vilja och när han har bestämt sig för något så ger han inte upp i första taget. Det älskar jag med Ian. Jag tror verkligen att han kommer försöka nå sina drömmar och det tänker vi som föräldrar uppmuntra. Han behöver inte gå på det säkra för att lyckas.

Ians favoritgrejer/sysselsättningar just nu är att rulla med bollar och att peka. Han står korta stunder utan stöd och tar sig mellan möbler genom att släppa och ta ett steg. Han älskar att äta själv med sina händer och älskar vindruvor. Får han syn på vindruvor så kickar envisheten in och han kommer alltså inte ge upp innan han har fått smaka åtminståne en.