Hade en riktigt trevlig dag med Elin, Kevin och Ian igår. Först var vi här hemma och bakade en kladdkaka och sedan var vi hem till E och K och lyssnade på musik och busade lite med barnen. Älskar er!

Snart är min goding ett helt år och vi köpte de sista grejerna till kalaset igår förutom jordgubbar som vi köper lite närmre inpå. Imorgon åker vi dock till stugan där Ian ska firas detta år och ska ordna en skylt så att de som inte varit i stugan tidigare vet vart de ska svänga upp. Vi har också ett "fiskespö" till fiskedammen att bygga ihop. Ja, lite småplock som ni kanske förstår. På söndag smäller det!

En liten update på hur det går med Ians gående är att han nu går för fullt. Han ville inte sitta i vagnen igår på Bergvik utan ville verkligen vara uppe och gå och hålla mamma i handen. När han fick sin vilja igenom sken han som en sol och charmade en tant från personalen ordentligt. När hon började prata med honom så gosade han in sig i mitt ben på ett blygt sätt. Det är så mysigt. Han börjar upptäcka saker och ting från ett annat perspektiv och man dras in i hans lycka.

 

På lördag är det precis en månad kvar innan Ian ska börja på dagis och folk frågar mig återkommande hur det känns. Och jag ska säga att det är väldigt olika. Vissa dagar vill jag bara gråta vid tanken av att min lilla plutt ska börja på dagis men samtidigt vet jag att Christian ska vara hemma 2½ dag i veckan och det gör att Ian inte kommer behöva gå på heltid på väldigt länge eftersom att Christian i princip har alla sina föräldradagar kvar.

Å andra sidan så tänker jag även somså att Ian inte är ett barn som är nöjd med att sitta och uggla, eller sitta och bita på en leksak i lugn och ro hur länge som helst. Han behöver verkligen stimulering 24/7 och tröttnar extremt fort på allt vi hittar på. På dagis får han träffa andra barn på ett annat sätt än vad han gör nu när Öppnis inte finns tillgängligt varje dag, han får lära sig saker såsom att vänta på sin tur, att det finns andra att visa hänsyn till, skaffa vänner framöver, knyta relationer till människor utanför familjen och det tror jag är viktigt. Jag tror att Ian kommer älska dagis och det rör mig inte i ryggen eftersom att jag vill att Ian ska ha det roligt och att han ska vara glad.