Ian väger vid 8½ månad 10,8kg och det är helt efter hans kurva vilket är bra. Hade tippat på att han vägde 12, men det känns som att han väger tillräckligt ändå och BVC-sköterskan var jättenöjd med det, så då är jag också det. Frågade lite om varför Ian kan tänkas vara så grinig och gråtig nu för tiden, fick då som svar att han kanske är uttråkad, och det är något jag aldrig har tänkt på att Ian skulle vara då jag och Christian leker mycket med honom, det är ytterst sällan vi bara sitter hemma och ugglar en hel dag. Han är alltid sysselsatt liksom. Läste lite på nätet och det känns mer troligt att det är separationsångest (separationsfasen överhuvudtaget) som han har kommit in i. Åldern stämmer ju, och om man läser på forum om barn med separationsångest så passar allt in på Ian.

Förstår bara inte varför jag fick till svar att han är uttråkad, snarare än att han har separationsångest. Jag och Christian har det väldigt jobbigt med att han är så mammig. Dels är det ju inte så roligt för Chrille eftersom att han alltid vill vara med mig och om Chrille har honom och Ian råkar få syn på mig (om jag t.ex. grejar med tvätten) så får han världens panik och skriker ända tills jag tar honom. Som tur är så förstår ju Christian varför han är så nu för tiden. Men det blir även jobbigt för mig, jag får ingen chans att riktigt slappna av eller få lite distans. Efter att ha läst massa idag om separationsfasen så har jag förstått att allt man ska göra är att visa sin kärlek, visa att man finns där och att man hör honom/ser honom när han är ledsen. Han vill ju bara försäkra sig om att man är där och att man inte försvinner någonstans. Har funderat på varför han är så lugn när man är hos våra föräldrar, men det har att göra med att han inte har samma band till dom som han har till oss. Det är oss han vill/behöver testa, vi är hans trygghet. Det är så sött att han testar vår kärlek för honom och nu när jag har läst om det så kan jag nog hantera det på ett bättre sätt än innan. För jag kan ärligt säga att det har varit en jobbig vecka eller två med massa, massa skrik. Älskar min lillknodd mer än någon kan föreställa sig!