Som ni märker så kan det verka som att jag har tappat stinget men jag kan trösta er som bryr er med att jag kommer att återkomma med samma skrivar-glöd som jag en gång hade. Jag vet inte riktigt vad ni vill läsa mer/mindre om, vad ni vill veta/inte veta.. Jag har egentligen så mycket att berätta men jag vill inte uttråka er.

Sara, du är en riktigt duktig kommenterare så du behöver inte ta åt dig - men ni andra, ni är sämst på att lämna ett spår efter er (skämt-å-sido, ni måste inte kommentera). Det vore kul ifall ni gjorde det.

Idag har vi iallafall varit hos min mormor och hälsat på. Ian sov en lång stund i vagnen men vaknade tillslut och var på både bra och dåligt humör om vartannat. Efter att han hade käkat en hel banan utan att blinka kröp han omkring på golvet, ställde sig mot min mormors soffbord och välte ner hennes förstorningsglas (inte det lilla förstorningsglaset) och petade på alla frukter som det gick att peta på i hennes fruktskål, så jäkla nöjd. Efter att ha charmat Gammo (gammelmormor) och personalen gick vi hem till mina föräldrar och minglade lite för att sedan åka hem och laga kvällsmat. Han har varit så svårlagd i några dagar nu och var det även ikväll så jag undrar ifall det inte är ännu en tand på gång. Den som lever får se.