Utan stöd

Ännu en underbar dag och den har mestadels spenderats ute med Hugo och i lekparken. Nu på kvällskröken kom min pappa hit och gjorde mig och Ian sällskap då Christian jobbade över. Vi satt och pratade på balkongen en stund och tog sedan en härlig promenad runt Bellevue.

Något jag måste berätta om är att jag och Ian satt på balkongen förut. Efter ett tag ställde sig Ian upp mot en av stolarna och släppte taget, jag blev dyng-rädd och sa "Oooooooj!" för jag trodde att han skulle dunka huvudet i, men ongen stod kvar på sina små ben i 3-4 sekunder utan att hålla i sig - så jag hann räta upp mig och titta på honom och le, sedan dunsade rumpan i. Man blir ju så glad som mamma när sånt där kommer :')

Kommentarer
Postat av: Tove med barnlängtan

Vilken duktig liten kille då :)

2012-05-24 @ 10:57:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0