Hej hopp. Har haft världens huvudvärk de senaste dagarna och har läst mig till att det kanske kan vara migrän det rör sig om. Allt stämmer in - dunkande huvudvärk, ensidig, runt ögonen och ibland halvsidig, har blivit så extremt ljus och ljudkänslig, rör jag huvudet så känns det som jag ska dö. Trodde först att migrän var något man bara fick någon timme, men jag läste att det kan komma och gå i upp till 3 dygn. Jag kan verkligen förstå om det skulle vara migrän pågrundav stress eftersom att jag har stressat så sjukt mycket den senaste tiden och när huvudvärken kom - ja, då börjar jag tänka på hjärntumör som är min värsta farhåga.

Jag avundas er som inte oroar ihjäl er för saker. Det är allt jag tycks kunna göra och ännu mer nu sen vi fick barn. Jag är rädd för att allt ska tas ifrån mig, att jag eller någon jag älskar ska bli sjuk och försvinna ur mitt liv. Förstår att det ofta är en mammas värsta mardröm men det tar över mitt liv. Jag måste kunna leva här och nu och lämna morgondagen åt sitt öde, men jag personligen förstår inte hur folk lyckas leva "en dag i taget", jag vill veta allt som komma skall och det känns som att jag inte kommer kunna acceptera att jag inte kan påverka det framtida. Vet inte varför jag helt plötsligt har blivit jätterädd för sjukdomar, jag har väll alltid nojat men nu kan man ju inte ens vara förkyld utan att jag är på gränsen till att börja gråta av oro.

Jätteroligt inlägg och allt, va? Ibland behöver man vädra av sig. Ska försöka ta till mig av det som mina föräldrar och Christian säger. Det finns ingen anledning att känna efter, hitta något som känns fel och sedan tro att jag är dödsdömd. Åren springer förbi och en dag kanske jag inser att jag glömde bort att leva.