Jag är en aktiv familjeliv'are och om jag inte kommenterar de hetaste debatterna så läser jag iallafall noga vad alla skriver. Och härromdan, när jag var en sväng på ÖF så kom en debatt upp som jag har läst en hel del om på familjeliv. Eftersom att denna fråga är ständigt återkommande så är det väll lika bra att ge sina åsikter; ska pojkar bara leka med bilar, actionman-gubbar och andra "pojk"-leksaker och tjejer med dockor, dockskåp och barbie?

Tänkte bara kort och gott säga att jag är en sån person som inte tycker att det är fel att jag vill att min son ska ha på sig pojk-kläder - för varför skulle jag tycka att det var fel? varför skulle man som mamma tycka att det är fel att gå och köpa baby-blått om man fått reda på att man väntar en son (rosa, om det är en tjej)? Finns det någon tjej-body som jag skulle kunna kalla unisex så är det ju en helt annan sak. Men jag skulle ju aldrig sätta på honom en klänning och det kokar i mig när vissa (som nu är okej med det) tycker att man är konstigt för att man inte skulle det. Alla har sina olika åsikter. Sen är ju jag ingen person som bryr mig om färger såsett. Ian har både rosa, rött, lila, gult - precis som blått.

Och så är man åter till ämnet leksaker. Alltså, alla dessa "duktighetsmammor" börjar gå mig på nerverna lite. Man stryper väll inte sitt barns utveckling och deras förmåga att kunna vara en bra pappa i framtiden bara för att man inte går och köper sin son en docka? Kom igen, jag behandlade inte min docka så jäkla bra alla gånger när jag var liten; hon föll ur sin vagn flera gånger utan att jag brydde mig ett skvatt, jag rörde henne inte på flera dagar när jag hittade andra roliga lekar utomhus, kastade henne ur mina händer och sprang glatt iväg ifall jag blev ropad på - är jag en dålig mamma nu? Vad är det för fel på dagens pappor? Hade alla dom en egen docka som liten? Lekte alla med dockhus? Nej..

Om Ian skulle leka med en docka på dagis så skulle det inte röra mig i ryggen, han får gärna leka med dockor när han är på dagis där jag VET att det finns valmöjligheter, så missförstå mig inte - pojkar som inte har något annat val än att leka med dockor tycker man ju mest bara synd om. Jag förväntar mig som mamma att det finns traktorer, bilar, ationmangubbar, lego, dinosaurier - precis som jag förväntar mig att det ska finnas dockhus, dockor, barbies - o.s.v.

Ibland undrar man vad som händer med samhället? Varför man alltid måste följa en viss norm som uppstår bara för att visa barnen att det är okej att leka med vad som helst. Barnen kommer leka med precis vad de känner för när de är på dagis ändå och där pratar ju fröknarna hela tiden som om alla barn vore av samma kön, som jag har förstått det - ingen kommer lära barnen att det är fel att leka med vad man vill, inte ens jag, trots att jag inte vill köpa en docka till honom själv.

Så vad är det föräldrar är så rädda för ska hända? Föräldrar har inte och ska inte ha problem att säga nej till sina barn, men när det kommer till att en pojke frågar om han kan få en docka så ska alla bara skrika "JAAAA! BRAAA! DÅ ÅKER VI OCH KÖPER EN, ÖGON:A BÖJ (MED EN GÅNG)!" Det är ju inte ens så det funkar i verkligheten. Varför inte bara säga "Vi kan tyvärr inte köpa en docka idag, gubben. Men dom har väll dockor på dagis som du kan leka med när du kommer dit?"- inget otrevligt, ingenting som säger att jag antyder att dockor är en felaktig leksak? Dock besparar jag min son att möjligvis slippa bli retad av andra pojkar bara för att han har "tjejleksaker" hemma (av de barn som faktiskt får lära sig att det finns tjejleksaker och pojkleksaker) och riskera att bli kallad för gay resten av tonårslivet, allt pågrund av en docka. Ingen som har blivit kallad det i ett dåligt syfte kan påstå att det är kul.

Vill även säga att jag respekterar de som köper dockor till sina söner. Fullt ut.