Även idag har jag varit på Laserteamet och behandlats. Och idag tyckte hon att det faktiskt börjar växa! Jag är riktigt glad över det utlåtandet och ska försöka låta bli att pilla och rycka i håret runtom fläckarna. Det är svårare än man kan tro. Samtidigt som man inte vill tappa mer vill man också se ifall det lossnar och man blir lika förvånad varje gång det sker.

Det är en stor lättnad att iallafall veta att det håller på att hända något och att det känns såpass bra som det gör. Samtidigt som det är psykiskt påfrestande att tappa hår så är det samtidigt något man lär sig leva med, så att säga. Man sörjer och går vidare i princip. Jag har kommit till ro med att det kanske aldrig blir som vanligt igen. Men nog vore det kul att bli motbevisad. Gud vad man skulle uppskatta sitt hår mer och vara tacksam för att man överhuvudtaget har hår.