Att likna någon

Dagen började med ett besök hos Ians mormor och morfar, för att sedan åka till hundgården och busa med Hugo. Kan ju bara säga att Hugo var överlycklig! Det kan jag förstå. Vi har varit världens sämsta hundägare under föregående vecka eftersom att vi aldrig var hemma i princip. Denna vecka blir antagligen inte så mycket bättre eftersom att ett beslut togs att mormor ska stanna kvar på sjukhuset ytterligare en tid. Så imorgon åker jag och Ian dit efter lunch för då kommer antagligen min mamma dit också.

 

Ville även passa på att säga att jag börjar se att Ian faktiskt liknar mig minst lika mycket som han liknar Christian. Det kanske är svårt att se på bilder. Började med att BVC-sköterskan sa: "Guuuuud vad han är lik sin mamma när han skrattar!" och sedan har de kommentarerna bara flödat in från alla håll med personer som tycker att han sakta med säkert börjar likna mamma. Och ja, han är faktiskt lik mig när han skrattar. Han har min mun och det är något som jag är säker på (vi båda har samma "pigg" på överläppen, som pappa Chrille brukar säga). Känslan av när någon säger att man är lik sitt barn är obeskrivlig! ♥

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0