Måste skriva detta inlägg så att jag kan komma ihåg hur jäkla jobbiga dessa två senaste dagarna har varit. Ian skriker som en dåre vad jag än ska göra (som inte innebär att jag bär honom). Han älskar ju gåstolen, både igår och idag gallskriker han om jag sätter ner honom där.. Då springer han snabbt till mig och skriker så tårarna sprutar och sträcker ut sina armar för att bli upplyft. Detta blev väldigt påtagligt för mig nyss när jag lagade lunch. Jag lagar ju alltid lunch i princip, och det har alltid gått bra för honom. Han brukar antingen rulla runt i gåstolen med mig i köket eller sitta i sin matstol med någon leksak - gick det idag? Nej. Gallskrik så att snoret hängde ner för hakan. Jag blev så himla frustrerad, det är nog första gången jag har blivit så frustrerad på situationen. Kände typ hur allt började snurra för mig. Rörigt i köket, grytor som skulle hällas av, skrikande unge, hund som gnäller och vill ut..

Anledningen till att jag vet att han inte har ont eller nått sånt är ju för att han blir så väldigt glad när han får komma upp till mig. Då skrattar han så att han kiknar i princip. Skulle visa för Chrille igår när han hade kommit hem från jobbet, men då dolde han ju sitt nya jag så Chrille får ju inte direkt nån chans att se hur tuff han är nu för tiden. Hoppas på att få en bättre chans idag. Nu måste jag återgå till att vara slav (ironi). Hejsvejs!

Glad

Eller inte