Vi hade som sagt höga förväntningar på första inskolningsdagen och var där 10 minuter innan avsatt tid för att det kröp i benen. Vi hade lite problem att hitta till rätt avdelning men vi mötte på ett till par med två barn som skulle inskolas på samma avdelning som Ian och vi tog följe runt förskolan för att hitta rätt.

Väl inne och efter att ha hälsat på alla så gick dagen som på räls. Vi fick träffa de tre fröknar som Ian kommer att ha samt träffa några barn från Ians avdelning. Det gick ut på att vi skulle vara med under en helt vanlig dag på förskolan och bara finnas som ett stöd för Ian när han kände sig osäker. Visst hände det under de tre dagarna vi var med honom att han blev lite osäker och tittade till oss men både jag och Chrille tyckte att han var över förväntan utåtriktad och brydde sig inte allt för mycket om att vi satt en bit bort och iakttog honom. Tredje dagen var ju helt klart bäst, för det byggdes upp frågor i huvudet när man väl hade kommit hem från dag 1 och dag 2 - så man hann att memorera och fråga på, varför de gör/inte gör på vissa sätt.

Jag tycker att avdelningen verkade jättebra och förskolan är väldigt fin och fröknarna är så snälla och tydliga, inte minst så avgudar jag Ians nya kompisar. M och Ian var nästan jämngamla och var jättegoa tillsammans precis som den lite äldre tjejen, E, som tog hand om Ian mest hela tiden. Hon gosade med honom, gav honom leksaker, höll honom i handen (så gott det gick med tanke på att Ian inte ville hålla), och klappade honom på huvudet.

 

Givetvis var ju inte allt gröna skogar som med allt annat och med risk för att låta som att jag är en sån där mamma som tror att mitt barn är världens mittpunkt så känner jag mig fortfarande inte 100%igt säker, det finns saker som jag inte riktigt förstår - såsom varför de låter de stora barnen cykla runt i dunderfart exakt överallt ute på gården när det finns ettåringar som inte riktigt är stadiga på benen och som inte riktigt har samma förmåga att tänka på att de ska se upp, precis som att de inte tänker på att se sig för vid ett övergångsställe. Men jag har framfört min oro över att Ian ska bli påcyklad av större barn, som faktiskt hade "tävling" om vem som kunde köra snabbast, när vi var där (och det gick fort..) och de ska så gott de kan skydda honom lite extra för detta och det tycker jag verkligen är fint av personalen att ha överseende med.

 

Imorgon är det dags för mig att cykla Iväg med Ian till förskolan för att lämna honom där i fyra eller fem timmar. Det kommer göra ont i mitt mammahjärta att lämna honom och jag kommer nog vara på helspänn ända tills han får komma hem men det ska bli härligt att få lite gjort här hemma under tiden. Jag har några ärenden att uträtta och en lägenhet som behöver upputsning!