För sex dagar sedan blev ju Ian 9 månader och jag ska passa på att berätta lite om Ians utveckling innan jag glömmer helt. Man (läs: jag) glömmer så snabbt och sedan är det ju alltid lite roligt att berätta.

Ni som läser regelbundet vet ju om att Ian aldrig har uppskattat att ligga på magen men någongång runt 7 månader ändrades det och han börja uppskatta det mer och mer. Man har ju hört folk säga att han skulle utvecklas trögare ifall han inte "fick vara" (vilket han fick men inte ville) på golvet och även om Ian inte är den som börjat åla/krypa tidigast av alla barn som finns så tycker jag att han behärskade sina kunskaper mycket bra. När han var mellan 7-8 månader började han åla ordentligt för att börja krypa vid 8½. Så ni som har bebisar som inte gillar golvet - det finns hopp! ;-)

Några av alla hans färdigheter vid 9 månader (saker han kan)

• Äta småbitar med händerna och lite med sked om man hjälper att lägga upp på skeden.
• Säga mamma och pappa - och titta på mamma/pappa när man frågar "Vart är mamma/pappa?"
• Titta på lampan när man frågar.
• Titta på Hugo när man frågar.
• Krypa
• Sitta
• Sätta sig från liggande
• Stå med stöd
• Gå med stöd/lägst med möbler
• Gå några steg med lära-gå-vagnen
• Förstår/Lyfter armarna när man frågar "Vill du komma upp?"
• Har favorit-tvprogram
• Säger jag puss så smackar han med munnen (efter humör)
• Utomordentligt pincettgrepp
• Lyssnar till sitt namn
• Dansar till viss musik (oftast hiphop eller låtar med mycket bas)
• Förstår "Nej" och "Aj-Aj" och låter oftast bli att fortsätta med det han gör, eller så abryter han det och skrattar och tittar på en och fortsätter sedan upprepa detta för att få en reaktion.
• Babblar på hur mycket som helst, men det mesta är helt obegripligt.

Ja, jag skulle kunna fortsätta. Det handlar inte så mycket om att det är häftiga grejer han kan göra - snarare att han har lärt sig allt på så kort tid. Känns som att han är en helt annan bebis jämfört med 2 månader sedan.

Jag tror även att Ian får min (eller iallafall delar av min) humor. Jag har ett speciellt sätt att larva mig på med honom som jag oftast gör när vi är ensamna och det skrattet är svårslaget. Han älskar när man skojar med honom på det sättet och det är typ bara jag och min pappa som vet hur man lyckas. Svårt att förklara, "amma bee coool, you know aaaam sayyyin' be coooolllll" eller "Uppen-Duppen-Dippen----Vagöööörrrruu?" (och samtidigt se väldigt retard och fjantig ut - ni ser.. ni fattar inte :) (men det är mycket möjligt att mina syskonbarn förstår vad jag menar om jag säger att det är "boscha-style" på det hela).